TISDAG TIONDE OKTOBER NOLLSJU

Manne och Annika ligger och sover efter en lång dags resande. Det är skönt att ha dom här. Konstigt också. Vips så har man dom här i New York. Vår värld är lustig. Det går liksom så fort mellan kontrasterna att vara flera hundra mil ifrån till att kunna kramas och se varandra i ögonen när man pratar.

Vad gör man när man känner sig rotlös?

Jag är inte van att vara så här stabil, känslomässigt. Jag vet inte vad jag tycker om det heller. På ett sätt kan det väl vara skönt, men det känns så monotont. Jag vet inte vem jag är när jag inte har mina ups and downs.

Utanför öser regnet och åskan slår. Gudarna måste ha hört mig och Maria igår för idag var det nästan kallt ute... Men någonstanns måste det ha blivit en miss i kommunikationen, för sånt här skitväder är inte heller okej. I alla fall inte när man har finbesök från Sverige och vill bjuda dom på en upplevelse.

Och här sitter jag och fläker ut mig på bloggen.