Är du lycklig?

Känner du någon som är lycklig? Känner jag någon som är lycklig? Jag vet inte. Jag kan inte komma på någon just nu.

Det började med funderingar kring äldre människor i söndags. När jag strosade till bussen på förmiddagen mötte jag en hel del par som var ute på promenad. Medelålders till äldre. Ingen såg ut att ha det särskilt mysigt och förnöjsamt. Alla såg trötta och tärda ut. Flera stycken gock liksom efter varandra, inte tillsammans. Inte en enda hand i hand.


Fan vad jag inte vill bli gammal. Jag vet ingen vuxen som verkar nöjd med sitt liv. De flesta ser mest trötta och uttråkade ut. Det var länge sedan jag träffade någon som bubblade av lycka och skratt. Är det för att vi är rädda för att må bra? Ta bara en sådan grej som att många människor i allmänhet har lättare för att visa ogillande än gillande av en person. Det är lättare att vara neggo än positiv. Vad är det för jävla värld vi lever i där man är så rädd för kärlek? Varför ska det vara så svårt? Varför kan folk inte tillåta sig att vara lyckliga lite oftare? Jo för att vi väljer trygghet framför lycka.

Fan jag vill inte bli en trött, bitter gammal kärring
som sitter där och undrar hur det kunde bli som det blev?

Alla skiljer sig, blir sjuka, bittra, trötta. Tänker på alla gamla par som knappt orkar prata med varandra annat än när de gnabbas och är irriterade på varandra. Fan va tärt. Tänker på alla som inte vågar ta livet som det kommer och gör nåt bra av det. Alla som inte vågar göra det som de innerst inne vill. Alla som glömt vad de innerst inne vill.

Utelämnande. Människor är så rädda för att blotta sig för de tror att de ska bli brända. Därför väljer de tryggheten. I allt. Skjut mig om jag blir sådan. Jag har varit sådan. Jag är sådan men jobbar på det vareviga dag. Här och nu lovar jag mig själv att jag ska göra allt jag kan för att alltid välja lycka framför trygghet. Man måste våga hoppa.

Men vad är lycka? Vad är det alla medelålders människor där ute saknar som skulle göra dem lyckliga? Spänning? Det tror jag är en stor bit i det hela. Allt går på rutin, för hela vårat samhälle är uppbyggt i rutinmässighetens namn. Vi behöver något som sveper iväg med oss. Något som överaskar och utmanar oss. Det får bli årets julklapp. Jag pluggar väl inte till upplevelseproducent för ingenting.

Just nu känner jag mig i alla fall lyckligare än på länge. Och det beror till stor del på att jag antagit många utmaningar i år, stora som små. Listan med utmaningar att anta under 2007 blir längre för var dag, och jag ser fram emot alla, och jobbar på de flesta redan!

Nyårslöfte #1: Bli mer osvensk

Nyårslöfte #2: Våga ta ansvar

Nyårslöfte #3: Välja lycka framför trygghet

Nyårslöfte #4: Lära mig spela munspel

Nyårslöfte #5: Bygga en koja med hjärnspöket (sorry, internskämt)

Nyårslöfte #6: Våga söka jobb i yrangänget

Motton från 2006 får hänga i:

Magkänsla - Rocka fett - Skapa Cred

Ingen Minns en fegis