Livet på en pinnfis

Idag behövde jag inte spela gitarr ensam.

Anton och jag plaskade oss ner till stan i regnet, släpandes på min boardbag som skulle till Chrisma. Men det var rätt mysigt att trängas under paraplyet. Sen hem, tända ljus och spela Dylan på gitarrerna. Fick ett munspel av Anton! Helt galet. Med motiveringen att han ju inte har nån som kan spela munspel när han spelar gitarr, och dessutom hade han ju två munspel som går i C. Så... nu lär jag ju lära mig att spela munspel på jullovet. =) När Antons telefon sen ringde för femtioelfte gången o dom stressat upp honom tillräckligt mycket drog han vidare.

Dags för Kåren och 24 med andra ord. Där spelade Simons Önskeorkester. Grymt bra var dom. Dom hade repat tre gånger tillsammans, men bjöd på sig själva... haha Mycket munspel och blues blev det, men favoritsången var nog ändå Tuesday's gone. Nostalgi.

Gårdagen var helt otrolig. På natten spelade ska-bandet Scaramanga. Från Huddiksvall. Dom var så otroligt bra. Innan dom gick på satt vi åtta stycken och bara ville gå hem, för att vi va så trötta. Så fort Scaramanga satte igång sina sjöngungande toner och gjorde sin galna moves vill ingen av oss gå hem.

(Foto Chrisma)

Det är livet på en pinnfis det.