Eller så gillar jag bara idén.

Hade en diskussion med min mamma igår kväll när jag promenerade hem från Chrisma och den sedvanliga onsdagsträffen. Vad hände med tiden? Varför har vi så lite tid?

Jag hade den dagen på mig en väst som min mamma gjort när hon var i min ålder. Hon har vävt tyget och sedan sytt västen. Och det finns mer av det både hemma och i min garderob. Jag har till exempel en skjorta också som hon vävt och sytt. Finns det ens någon som gör (kan göra) sånt idag? Finns det någon som skulle anse sig ha tid? Att det vore värt det? Mina vänner som under dagen kommenterat på västen och tyckt att den var fin bara gapade när jag sa att mamma gjort den från scratch.

Vad gör vi med vår tid nu? Bloggar? Jag säger inte att det är sämre, men det känns på nåt sätt mindre gediget och mindre autentiskt. Jag vill också hantverka, men nånstanns tycker jag mig väl inte ha tid att väva, växtfärga garn, sy och sticka till allt och alla, och allt sådant som min mamma gjorde i min ålder.

Angående tiden så hade inte mamma något svar på det heller. Hon kunde inte heller förstå varför hon inte hinner allt det där nu, som hon hann då... Med småbarn hemma och jordbruk, med allt vad det innebär.

Nu mer har jag i alla fall två vävstolar i min ägo som jag ärvt av mamma sedan hon flyttat till lägenhet, så jag får väl ta och lära mig. Eller så gillar jag bara idén att göra något påtagligt. Något som känns i händerna.