Tillbaka i Verkligheten

Som dom flesta av er nog vet så är jag tillbaka i Sverige och i verkligheten. För första gången kändes det bra att komma hem. Det har varit en underbar resa som varit väldigt bra för mig och jag tror den var lagom lång. Lagom lång för att hinna njuta och slappna av och lagom kort för att inte hinna bli för bekväm och få ångest över att komma tillbaka. Det känns grymt bra att vara tillbaka i Pite, tillbaka i min lägenhet med min säng, mina skivor och mitt liv, att få träffa lite gamla vänner och smaka på den friska höstluften. Jag älskar hösten. Den innebär för mig en nystart, det är egentligen då det nya året börjar. Osså älskar jag vädret. Jag är gjord för det här vädret.

Jag känner mig lugn och stabil och det är så otroligt skönt att ha gjort sig av med en massa bagage. Avslutat det som avslutas behövdes. Hela det här pret har egentligen handlat om avsked, vilket till en början gjorde mig förtvivlad, men nu ser jag att det gjort mig gott och nu har jag plats för nya människor och nya platser i mitt liv. Det känns spännande och uppfriskande.

Flygresan hem gick bra, men jag reste konstant i 32 timmar vilket tar på krafterna. Fastnade dessutom i säkerhetskontrollen i SF eftersom jag glömt lägga min hudkräm och tandkräm i en plastpåse. Vips blev jag inskickad i nån slags tryckluftskoll i en liten glaskub och det ena med det tredje.... utan att dom förklarade varför. Men allt gick bra och jag gick helskinnad därifrån och hann i tid till flyget. Puh!

Kom hem i tisdags kväll och har resten av veckan kännt mig rätt punkterad eftersom jag direkt på onsdag morgon var tvungen att kasta mig in i skola och grupparbete, men förhoppningsvis ska jag vara back on track efter den här helgen.

Igår var vi på en konstföreställning i Blackbox. Ett konstkollektiv som satt ihop dans, ljud, bild och lite allt möjligt och gjort en ifrågasättande föreställning. What MOVEs you? Sen bar det av till Bryggargatan för lite vinzippande med Pite-gänget. Men vi var alla rätt trötta så efter någon timme drog vi och på hemvägen var jag tvngen att titta förbi Kåren och spana in dom nya studenterna. Det slutade med att jag blev kvar några timmar innan jag ramlade i säng. När jag stod där på Kåren kände jag mig plötsligt äldre. Jag tittade på alla fulla människor på dansgolvet och såg mig själv där för två år sedan. Jag kände mig helt nöjd med att stå där jag stod.

Jag är glad att vara tillbaka.