San Francisco

Japp, nu ar jag framme! Hel och hallen. Lite lagom jetlaggad och nervos. Har inte kunnat sova sedan kvart over tre inatt och nu vantar jag pa att frukosten ska serveras eftersom jag inte kakat nat annat an lite notter pa 17 timmar.

Det ar en konstig kansla att komma tillbaka till ett stalle som man har sa goda minnen fran, nar det gatt over tva ar, och jag dessutom upplever det ensam den har gangen. Massor av minnen bubblar upp och jag kanner mig hemma pa samma gang som jag kanner mig vettskramd. Men jag tror att det kommer kannas bra nar jag far komma ut pa stan och nar jag traffat lite folk har. Hittills har jag ju i stort sett bara sovit eftersom jag kom hit vid elvatiden igar.

Resan hit gick jattebra iaf. Snabbtag ner till sthlm, snabbvisit hos Anton och kollektivet pa Telefonplan och sedan tva flygresor och massor av vantande. Pa flygbussen till Arlanda traffade jag en quinna som jobbar inom upplevelsindustrin och visste precis vad jag pluggade till, hon hade till och med sokt ett jobb som upplevelseproducent. Vi bytte visitkort pa hennes initiativ. Det var en bra start pa resan tycker jag, och jag var himla glad att jag faktiskt tagit tag i det dar med visitkort i sommar.

Pa resan mellan Arlanda och Philly satt jag bredvid en finsk dam som visade sig vara valdigt trevlig. Hon och hennes udda ressallskap fick bli mina kompanjoner tills jag satte mig pa flyget som skulle ta mig till SF. Nasta gang jag reser ska jag ocksa ha ett sant ressallskap. Hon var narmare femtio och reste med sin tjugoariga dotter, dotterns trettio-ariga, kufiga kompis och dennes kompis i sin tur. Dom kande inte varandra sarskilt val och var alltsa tva man och tva kvinnor i blandade aldrar. Harligt! Dom skulle till New York sa dom har en harlig vecka framfor sig!

Mitt huvud ar deg och det ar kaos darinne av inte nya, utan gamla intryck. Nu far vi se vad min forsta dag har kommer att bjuda pa.

Ma gott,
Karin