A road less travelled

Jag vet inte riktigt vad det är med mig egentligen. Känns som att jag just nu går igenom massor av processer. Saker som jag egentligen vetat länge dyker upp med större kraft och sätter min världsbild lite på sniskan, tvingar mig att fundera över hur jag vill leva mitt liv. Det är synd att det är så få som har tänkt efter att det liksom inte finns någon att prata med. Det är svårt när man vill ta en mindre utstakad väg, där det inte finns så många förebilder och ingen klar och tydlig bild av hur det kommer gå. Jag saknar min soulmate som jag kunde prata om sånt här med. Jag behöver det.
Någon som tänkt efter.

I tisdags ramlade första pärlan från pärlbandet och nu ramlar minnena ett i taget på löpande band. Processer. Lager för lager faller av mig och det känns befriande och läskigt på samma gång.