Vad är det med the Perishers som får mig att känna mig så enormt sorgsen? Har inte lyssnat särskillt mycket på den här skivan sedan 2002, och de få gångerna jag gjort det minns jag alltid varför. De tar mig ner till en nivå som inte är varken behaglig eller hälsosam.

Igår började jag drömma om att renovera upp våran K-märkta sommarstuga och flytta in. Jag längtar till något annat. Ett annat liv. Men jag vet att rastlösheten snart skule gripa tag i mig och jag skulle längta till hetsen igen... eller?

Har spenderat hela dagen i ensamhet, med snöstormen vinande utanför. Nu finns bara den kompakta tystnaden kvar. Tystnaden som bara ett snölandskap kan skapa. Träden är vita och tjocka och jag står vid min franska balkong och fryser, betagen av tysnaden.

Imorrn kommer Manne. Det ska bli helt enormt skönt att spendera en helg med honom. Det var länge sedan sist. Här ska skrattas, vilas och ätas - som förr i tiden. Minns du?