(Panik-)livet på en pinne II

Då har helgen gått och morgondagen består av diciplinerat jobb. Efter att ha bestämt mig för skärpning i fredags förhöjdes humöret och orken en aning och jag kunde så smått börja ta tag i min att-göra-lista. Det kändes bra. Men jag sköt så klart fram det som är mest ångestframkallande. Trodde jag skulle kunna slappna av och unna mig en ledig söndag, men stressen gnager i mig och jag blir inte av med känslan. Jag är inte van att känna såhär men prestationsångesten tär på mig, jag knuffar undan den men ändå smyger den i bakhuvudet och jag saknar en vapendragare som förstår vad det handlar om. Någon som inte bara avfärdande säger: Ah men det där fixar ju du! och sedan är det färdigpratat. Jag behöver bolla.
Jag har tappat talförmågan. Kan inte sätta ord eller tankar på vad som händer längre.

Fredagenskvällen bjöd på god mat i en trea på Bäckis med gott sällskap, riktigt bra soul i black box och skönt häng. Träffade Emils bror Olle, mycket trevligt! Jobb på Kroko i lördags, skönt att vara tillbaka i gemet igen och träffa alla. Det är min oas i Ankarsväldet.

Jag saknar spänning. Rolig spänning. Man överlever inte här utan spänning. Jag saknar dig.

Dagens uttryck: Hjärt- och själsjukdomar.