Ah min ungdom kommer aldrig igen, jag har så mycket förstånd att förlora än
Winnerbäck klingade i öronen och framtidsångesten som bubblat under ytan de senaste dagarna försvann för ett ögonblick.
Börjar på allvar få panik över att fara hem, trots att jag bara varit här hälften av tiden. Funderar över alternativ till saker och ting. Vad vill jag egentligen göra med mitt liv? Vad är intressant nog för att jag ska vilja ägna min tid åt det?...För att i nästa sekund vara lugn som en filbunke och komma ihåg att allt ju ordnar sig och tar den väg det är meningen att ta. Det har ju onekligen gått bra utan planering hittills.
Jag är EGOIST.
Jag är EGOIST.
Och än är jag ung. Hela stora livet finns ju framför mig med ett smörgåsbord av möjligheter! Det finns så mycket att göra och se... På gott och ont.
Dagens beröm kom från Niklas, språkexpert på INFO-sektionen: "Du skriver fantastiskt bra! Det är en fröjd att läsa det du skrivit". Jag tackar och bockar. Det värmde.
Jag är uttråkad. Kan inget sjukt spännande hända? Min rastlösa själ får nog iofs tillfredställelse imorgon. Då ska jag gå på ett design-event och på torsdag har vi vårt stora musikexportevent som går av stapeln där jag ska jobba som värdinna. Det ska bli grymt kul! Och dessutom närmar sig Konsertveckan med stort K. Nästa vecka smäller det!
Haha, Karin! Va skönt att du också har framtidsångest. Det är så tryggt att veta att alla man känner har det. Men du vännen, Kitty and the K borde kanske freaka ur totalt och flytta till San Fran ändå. Jag menar, röra om lite xtra och sätta fart på nervositeten på riktigt!
SvaraRaderapuss!