Miss Kitty and the K

Bob Dylan's "All I really wanna do" tar mig nästan halvvägs över jordklotet - till kärleken, smärtan och det ack så förlovade landet, dit mitt livs väg ännu en gång bestämt sig för att ta mig. Jag vill veta att du finns.

Pengar är fan bara pengar.

Den tionde augusti bär det av hemmåt, mot Östersund, familjen och vänner. Då förväntar jag mig en PHET reunion. Tills dess fantiserar jag om PallaOrkaIdas och projektet. Det kommer också bli sååååå grymt. Nästan värt att ta uppehåll för tror jag... Om inte NYC bjuder på nåt alldeles extra.

Oslos största plus är alla slitna, trashiga (svart)klubbar och pubar. Det är något jag definitivt kommer sakna... Det hittar du inte där jag kommer ifrån. (Men definitivt i NYC). Från och med nu och för alltid föredrar jag det framför fancy. "Va gillar du kombon?" - Alltid.

Min födelsedag var helt underbar. Sååå skönt häng, god mat, livemusik av Ola, massor av fina presenter; Magnetic Horse Chess, Tom och Jerry-badboll, en bunt fake-Franklins (som Reb för övrigt trodde jag snott på jobbet... ehe, hej, tack för förtroendet..haha), gourmet-hop-plock, skinnjacka, en munny och en massa annat fint. Har jag grymma vänner eller vad? Utgången på Blå var grym och lite looovin' likaså. Sandvikas underbara tystnad kommer jag leva länge på.

Nu har Elina lämnat No-Way för kärleken (och anti-kollektivet) vilket gör mina dagar lite tråkigare. Tur att vi ses snart igen!

Hej, övertid. 13½ timme på jobbet igår då. Dollartecken. Imorrn är det löning. Meeen... Pengar är fan bara pengar. Mycket tjafs och liten verkstad.

Jag har träsmak i baken av att sitta i trappuppgången och snåla på grannens internet, så nu ska jag in och äta mat. Fick idag höra att vi Svenskar anses vara ett snålt och girigt folk... kan som ändå förstå var det kommer ifrån, där jag sitter... Ehe. Men jag protesterade ju så klart å det vildaste. Man måste försvara sin heder!

På återseende. Dra gärna iväg ett mail så jag vet att ni lever och frodas!