Telle penger.

Mongo Bongo påväg till jobbet:

Nu skulle man haft narkolepsi så man kunde gå till jobbet sovandes.

Då var halva arbetsveckan gjord då, för på torsdag kväll bär det av till Stockholm och Accelerator. Ser fram emot det som fan, även om jag är för trött för att låta entusiastisk. Det är sjukt kvavt ute och jag har stått i en källare och packat hela dagen, tillsammans med ett gäng tolvåringar. För det är vad man skulle kunna tro ibland. Tonen dom människorna har mot varandra är fan inte av denna världen. Dom är som tonåringar när dom sätter igång, inklusive chefen. Igår stod jag mitt i skottlinjen när dom skrek åt varandra, men då fick jag fanimig nog och sa åt dom allihopa att dom fick ge sig med pajkastningen och ta ett konstruktivt snack en annan gång. Jag tror dom skämdes, för idag har dom hållit sams, nästan. Det är ju fan att man som ung vikarie ska behöva säga åt medelålders medarbetare att bete sig som folk. Jisses. Det är tröttsamt.

Midsommarhelgen var grym. Svarttaxi, svartklubb, god mat och ass-shakeande med gänget och besök av Karin från Vännäs. Och igår va vi på Spasibar och lyssnade på Saras pojkvän och hand band när dom spelade Blue grass. Riktigt mysigt.

Förutom alla mysiga människor och den vackra staden till trots måste jag säga att jag vill härifrån. Är så grymt trött, och finner ingenstanns att vila. Hemma är det fullt av folk jämt, och överallt annars också. Får ingen ro i kroppen vilket gör att jag redan känner mig helt utsliten. Har en massa att styra med men får inget gjort. Suck. Vill bara härifrån. Hem till Jämtland. Så är det när man är emotionell fysisk. Ni som vet vad jag snackar om.

Väntar på ett under.

Trött. Hej.