Trollbunden

När du är borta, hungrar så vilt min själ.
När du är nära, längtar jag likaväl --
förtvivlad ser jag,
stelnad, sluten,
hur tom och fåfäng
flyr minuten.
Ditt väsens stolta kungliga blomdoft fin
jag ville hemligt dricka, ett heligt vin --
men dödstung står jag
som i drömmar,
med törst som Tantalos
i klara strömmar.
I ensamhetens tid har min tunga bränt
att säga dig det vackra jag drömt och känt --
men i din närhet
min tanke somnar,
min port är stängd,
och hjärtat domnar.

Ur Moln av Karin Boye

Jag i ett nötskal. Hon är grym.