Julhaveri

Det har varit kul att vara hemma men tack och hej för mig, nu har jag fått nog. Ta mig tillbaka till PiteYo, NU! Att leva i någon annans kaos? Nej tack. Jag har inget emot mitt egna lilla kaos, eller att bo i kappsäck under längre perioder. Men att återigen bli inkastad i någon annans uppochnervända tillvaro kan jag gärna stå över. Undra hur jag hade trott att det skulle bli? Har ju egentligen ingenstanns att ta vägen. Inget eget rum, knappt en säng. Jag har att välja på ett tomt, ödsligt hus i Ensamheten eller en fullknökad, inte bitter men väldigt ledsen tvåa i Centrum.

Undra om Statens Haverikommission kan hjälpa till?

Och jul till på det. I Ensamheten har man kommit fram till att det ju inte är någon idé att julpynta och leka idyll, eftersom man ändå inte är glad och ändå är, just det: Ensam. Och i Centrum har orken försvunnit tillsammans med lusten. Man försöker och försöker, men kaoset liksom överröstar allt annat. Var ska man börja och när ska det bli bra? Nä men, om vi lägger locket på så kanske vi kan låtsas? Och en vacker dag klanske det försvinner av sig själv?

Så i år tar vi nya tag, på ny mark och hoppas att ingenting tränger upp till ytan. Gud förbjude.

Jag vet att jag är bortskämd med en uppväxt i den riktiga Idyllen. Och allt är upp till fri tolkning. Men ta mig här ifrån. Jag mådde ju så bra.... Haveri.