Crazy Wednesdays

Jag är pigg för första gången på ungefär tre veckor. Grymt! Jag har levt i en potatissäck den senaste tiden; becksvart o fuktigt. Har det inte regnat har det varit dimma och alla har gått runt och sett ut som spöken. Trötta och deprimerade. Men imorse trotsade jag och Rebecka plugget och tog sovmorgon... plus att det nu ikväll ligger vitt guld på backen och helt plötsligt känns allt lite lättare. Underbart.

Igår sände vi TV. Vi ska starta ett musikprogram på studentkanalen, men har dragit på det alldeles för länge nu eftersom ingen haft tid eller ork. Så vi bestämde oss för att göra en plojgrej på tio minuter bara för att känna hur kul det är. Efter jul blir det på riktigt. Var kameraman som sist. Inte säskilt utmanande, men skit i det. När vi sätter i gång på riktigt kommer vi rotera på arbetsuppgifterna så då blir jag nog tvungen att va scripta, bildproducent och annat läskigt.

Shit. Jag far hem snart. Vet inte om det ska bli skönt eller drygt. Alla jobbar och själv sitter man hemma liksom. Men samtidigt kan jag alltid hänga på Steep hos brorsan, eller plugga. Och Elenore kommer ju hem!!! Wee! Så henne ska jag också terra på dagarna. Och Carmen och Ben är ju hemma så det ska nog finnas saker att trö för sig med. =)

Calle spottade ur sig den fina och ångestframkallande idén att jag borde fara ner till den kungliga huvudstaden och gå på Red Hot Chili Peppers-konsert på tisdag. Beslutsångest! Jag vill jag vill jag vill. Men hur ska jag ha råd med det? Hmm... tåls att funderas på. Måste klura ut nåt finurligt sätt o finansiera det hela på... Red Hot, fest med Calle o hans polare, lite julklappsshopping och kanske ett besök hos frissan vore inte fel, helt enkelt. Eftersom det ändå inte verkar som att jag kommer ta mig utomlands. Det vore det ultimata för att ta dom sista kravlande stegen upp ur potatissäcken.

Nä nu ska jag till My ock käka. Trevligt med vänner som bjuder på dinner, helt spontant. Thanks Hans, säger jag.

Fridens